Hur Neurogrammind föddes

I den kurdiska Kurmanji-dialekten representeras varje språklig personlighet i samtal av två olika förstapersonspronomen. Var och en av dessa pronomen har sina egna unika egenskaper och uttrycksmöjligheter. Till exempel representeras första person singular inte av endast en form av "jag", utan av två: det jag kallar det Första Självet och det Andra Självet.

När jag började jämföra dessa två pronomen med Freuds klassiska psykoanalytiska personligheter—särskilt Id och Ego—lade jag märke till något anmärkningsvärt: dessa pronomen styrs av mycket specifika och komplexa grammatiska regler som ger dem distinkta kognitiva och funktionella egenskaper. Varje pronomen tycks fungera med en annan upplevelse av tid, känsla och handling, vilket antyder en underliggande struktur som är både språklig och psykologisk.

Denna upptäckt ledde mig till att undersöka den neurala grunden för dessa funktioner. Jag började utforska hur dessa grammatiska mönster och pronominala strukturer bearbetas i hjärnan och vilka hjärnregioner som är involverade i att samordna dem. Så småningom ledde denna forskningsväg mig till att identifiera de neurotransmittorer som kan spela en roll i dessa dynamiska språkligt-kognitiva interaktioner.

Så uppstod Neurogrammind-teorin: i skärningspunkten mellan språk, psykologi och neurovetenskap—en ny modell för att förstå hur våra sinnen talar, tänker och uppfattar jaget genom grammatik.

Författare: Enzar Sharif Salih